Idag har min lillebror åkt till Afghanistan Efter att ha utbildat sig genom livgardet ska han nu vistas där fram till jul. Han kom förbi imorse, "hårdrockaren" skjutsade honom till flyget. I full militär mundering fick man en kram, ett hej då och jag kände mig stolt. Stolt över att han valt att våga åka, våga göra en förändring i sitt liv, vilja göra något mera.
Lite ledsen blev jag samtidigt. Han är inte bara min bror, han är en del av vår familj. Lillebror har en förmåga att ringa i tid och otid, dyker förbi när det passar honom mest. Nu kommer vi inte träffa honom på länge eller prata med honom, tråkigt.
Det är bara att gilla läget och inse att lillebror inte är så liten längre!
Ps: till er som inte tycker som jag- håll det för er själva. Annars kommer jag att slå er, på ett dåligt sätt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar