Imorgon...

Jag har svårt att slita mig från Lottas blogg- hon som är vimmelmamman.
Vi lever ganska olika liv, men ändå inte. I sina ord, tankar, glädje och tårar får vi följa henne i livet, hennes vardag och familj. Hon skriver med så mycket kärlek att jag blir rörd varje gång jag läser om hennes son.
Sen berättar hon öppet om sin sjukdom. Cancer. Ett ord vi delar- hon och jag. Ett ord som skrämmer skiten ur mig! Hon skriver vad jag känner. Tårarna brukar forsa när jag läser hennes ord. Livet är ibland orättvist!
Jag har haft tur. Jag är frisk! Jag är lycklig! Jag lever mina drömmars liv. Och det är det som är viktigast. Min familj och den kärlek jag känner för dem, den kärlek jag får av dem.
Att "hårdrockaren" och jag kommer att klara allt, sida vid sida. Tillsammans!
Ett av de vackraste orden som finns: Imorgon.
Det vackraste jag kan höra- när "bus" säger: Jag älskar dig mamma.