Snälla snälla snälla...

Jag undrar vem "bus" har lärt sig detta av?

Nu blir det inte tårar och högljudda protest när han inte får sin vilja igenom. Ja, inte på en gång i alla fall. Han har istället börjat säga lite lågt under lugg:
-Snälla?
Svarar man inte det han ville tittar han återigen på en:
-Snälla mamma?
-Snälla snälla snälla...

Hjälp vad jag smälter, blir helt varm i hjärtat! Jag vill bara skrik:
- Ja visst får du det hjärtat. Men det går inte, det är bara att stå på sig.

Enligt "hårdrockaren" har han visst lärt sig detta av mig. Jag brukar visst vifta lite på ögonfransarna och säga snääälllaaa om jag vill något.
*SUCK*
Måste väl erkänna att han till viss del har rätt. Vad ska man göra?
3-åringar är som svampar!

Eller hur min älskade man? För om han lär sig detta av mig så är det inget mot vad "bus" snappar upp från "hårdrockaren"..
Vi hade en svordomaruta förut, ett streck på tavlan för varje svordom. Varje streck var 10 kr i böter. Fick sluta- någon blev av med sina pengar.
Gissa vem?