AW

I fredags blev jag visst runt 20 igen för en kväll... Pinsamt men sant...
I lördags vaknade jag som småbarnsmamma, tröttare än på länge.. Tack för sovmorgonen älskling!
Idag känns det som om kroppen är 80, var är min rullator...?...
Jag bröt mot alla mina regler...

Det är det som bär mig mest emot när det gäller att festa, känslan av att vara såå trött dagen efter! Självklart ska väl även småbarnsföräldrar kunna fest om man vill... Det kommer jag nog att göra om igen...

MEN

Jag SKA dricka varannan vatten, inte varannan sprit...
Jag SKA inte blanda (allt).
Jag SKA äta något innan jag somnar, tugummi räknas inte som mat.

Och så SKA jag visst vara snäll...oops...

Sickan, jag har en plan...

Sa min man när jag snubblade innanför dörren... Medans jag försökte få av mig ytterkläderna, kramas med en jätteglad lillasyster så lyssnade jag på "hårdrockaren". Eller ja, lyssnade är väl att överdriva..

Senaste tiden har han mumlat att det inte är någon här hemma som lyssnar på honom och till viss del har han nog rätt. Fast, jag lyssnar men tro det eller ej jag svarar inte alltid utan kanske ler och mmm:ar...

Vi kvinnor kan faktiskt göra flera saker samtidigt!

Planen gå ut på att tjäna vår första miljon! F-n vad nice det skulle vara om det funkar. Det kommer bli kul, det kommer krävas jobb men jag tror på hans plan. Spännande saker väntar oss...

Ps-det är en hemlighet så säg inget...

Vem vill bli miljonär?

Jag tack! Fast det vill väl alla på ett eller annat sätt...

Har nu jobbat en vecka, kör uppkörning på akuten. Otroligt roligt och spännande men jag är totalt förvirrad! Springer runt som ett yra höns känns det som. Är sååå otroligt mycket intryck och andra rutiner än jag är van vid. Superkul men oj vad jag är trött... Mest trött i huvudet, efter en vecka där nere så har hjärnan gått på högtryck så risken finns att det snart tar slut på celler där inne...

Förstå mig rätt nu. Jag älskar mitt jobb, men jag älskar min familj mera... Så därför vill jag (VI) bli rika. För om jag fick välja så skulle jag vilja jobba halvtid, MEN då måste jag vinna på triss, lotto, vem vill bli miljonär eller så är det dax att börja sola & våra... *fniss*

Tror faktiskt inte att mannen skulle ha något emot att ha en hemmafru på halvtid... Jag vet att jag skulle gilla det och att barnen skulle älska det...

Jag kan alltid hoppas...

En dag kanske...

Sms

Pling pling... Ett sms:
Men fy f-n vad det suger att du inte är hemma.
Tänkte precis om man skulle slå en pling till hustru nr 2.
Blä på dig : )
Sen vet man ju aldrig hur du jobbar, när du inte jobbar Svensson tider...

Bästa vännen uttrycker sitt missnöje över att jag börjat jobba...
Älskar dig också gumman...
<3

Inte vänner...

Varför ska det vara så svårt? Ibland dyker det upp oväntade saker som ställer till det. Saker som gör mig arg, gör att jag börjar snoka. Törs jag testa, tänk om....

Kom igen, vi har juh bara känt varandra i ett år. Måste det bli så här?

Jag tycker om dig, är beroende av dig... Vill ha dig i mitt liv!

Snälla söta rosa Iphone.... Sluta strula...

Synka...

<3

Karantän på 24.

Här har vi magsjuka- håll er borta!

Jag igår, storebror idag.. Hoppas dem andra klarar sig.

Hårdrockaren brukar alltid få magsjuka, men inte jag. Inte sen 1999! Men nu får man sluta skryta.

Om jag ska se något positivt i detta så kanske sista kilot som är kvar från julen försvann!

Krya på oss, självklart!

Bara 364 dagar kvar...

Tills "hårdrockaren" fyller år igen.. Inget firande igår och ingen present, tänk hur det kan bli. En teckning från "bus" blev det iaf och lite sällskap av Mike till middagen.

Däremot fick mannen information om att farmor och farfar är på intågande och stannar några dagar. Berättade att vi då ska smita ner på stan för lite shopping, öl och god mat.

Sen hade jag köpt en bok, eller beställt, eller förbokat: skit samma vilket- den är försenad! Nähä? Ja ja den kommer väl så småningom iaf..

Nu får vi hoppas att vi håller oss friska bara!

Soffpotatis?

Nu ska det bli andra bullar här hemma! Eller inte mycket bullar alls. Ledigheten är över och nästa vecka börjar "verkligheten" igen. I 1,5 år har mamma ledighet varit min vardag, min verklighet. Något som jag älskat och fortfarande gör, gillar att vara hemma. Men nästa vecka börjar en ny vardag, jag ska börja jobba igen.

Har blandade känslor kring detta, även om jag vetat om i typ 1,5 år att det är nu, 2011 som verkligheten förändras. Jag har haft tid att vänja mig vid förändringen. Men ändå... På ett sätt känns det ledsamt, tiden har gått så fort och att vara hemma med barnen, stöka i huset är min grej. Men samtidigt ska det bli spännande och roligt att börja jobba igen. Ny utmaningar, nya avdelningar, ny vårdbyggnad och ett nytt jag.

Och i mitt nya jag så ska det börja tränas! Dax att uppdatera mitt Friskis och Svettis kort, nu kör vi! Tidigare gillade jag att träna, men på senare år så har jag inte haft motivation. Jag har hellre velat vara hemma, med barnen, ta det lugnt- jag är bekväm! Men nu känner jag att jag vill och tänker ta tag i det.

Fast allt har inte med bekvämhet att göra. Tro inte att jag är en soffpotatis! Jag hade (och har fortfarande ofta) en känsla och önskan om att vara med mina barn och min man, ge dem min tid och min ork. Visst är det på bekostnad av egentid, men allas egentid är olika. Endel tränar, andra tar en fika med en vän? Egentid för mig är att göra det jag vill med människor jag bryr mig om: fest med vänner, prata ihjäl tant Rosa eller hitta på något med hårdrockaren på tu man hand.

Alla gör vi våra egna val!

Mina val kan mycket väl grunda sig på en rädsla som kommit ihop med min sjukdom. En rädsla att inte finnas där, kanske gör den rädslan att jag vill finnas där nu? För även om jag planerar för framtiden så lever jag i nuet.

Bästa ord som finns: IMORGON