Igår var jag trött, jättetrött. Vuxen som jag är så spelar inte klockan någon roll utan när Patrik gick till jobbet kapitulerade jag och vid 21 var det skönt att krypa ner under täcket. Tittade lite på TV, Wordfeudade och ganska snabbt blev ögonen tunga.
Sov!
Vaknar ganska snabbt av tassande steg, Liv står vid sängkanten med sin kudde, goselamm och allt annat hon lyckats få med i sin lilla famn.
- Liv gumman, jag har precis somnat, vi går tillbaka till din säng igen, klockan är för lite..
Liv kastar kudden upp i sängen och säger med hög stämma (även sluddrigt då nappen är kvar i munnen): lib tova mammapappa täng, jo mamma tå plir det, pappa inte hemma lib tova här...
Orkar inte, hon klättrar upp, somnar och jag somnar.
Vaknar: 04.00, nya steg som tassar, Tim ska kissa. Håller handen på vägen, jag halvsover ståendes mot dörrkarmen tills han är klar, håller hand tillbaka och bäddar ner honom i sin säng igen.
Somnar om.
Vaknar, Tim står vid sängen med sin kudde och nalle. Han har haft en mardröm, kastar sin kudde på min sida och hoppar upp i sängen.
Han somnar, hon sover men inte jag. Känner mig lite mosad där i mitten, armen som jag ligger på har somnat för länge sedan och värker. Fryser gör jag, någon snodde mitt täcke och allt jag har kvar är ett hörn.
Men jag är glad och lycklig för även om jag nu troligen har grym sömnbrist så är det himla mysigt med en varm kamin som ligger och sover i min armhåla, som hostar och snarkar och snor mitt täcket till vänster om mig (Tim) samt en liten Liv till höger som snorar och snarkar, spöar goselamm natten igenom och trampar med sina fötter på en för att se så man är där.
Underbara barn, gosiga barn, mina barn. Lycklig är jag!
Sitter nu här och dricker kaffe medans snön faller där ute och i våran säng sover barnen fortfarande...
