O

Såg en intervju med Barack Obama igår med miss Oprah. TV är TV och dem klipper som dem vill men jag blev glad inombords av det som sades och visades. Kan ärligt säga att jag inte vet så mycket om denna man, USA:s president, men han verkar vara "normal". Visst pratade dem mycket om hans roll, vad som förväntas av honom och hur han ska förbättra sitt land. Men även mycket om hans privatliv. Han berättade om sin uppväxt, utan en pappa. Hur han kämpat, pluggat och om hans tro. Hur han och familjen bott i en liten lägenhet och haft det knapert. Kanske är jag lurad men för mig kändes det äkta!
Han beskrev plågan av att ta beslutet att skicka en massa soldater till Afghanistan- ett beslut som han menar tog tid att ta och som han våndades över, för våndas man inte har man inte tänkt över det tillräckligt noga menar han. Vidare pratar han om sorgen han känner varje gång han skickar ett brev till en familj där en soldat stupat i kriget.
Även hans ord som beskrev sin kärlek till familjen och deras vardag var glädjande. Han tyckte sig inte vara bättre far än någon som älskar och uppskattar sin familj och det bästa beskrev han : När jag går från mitt jobb i det Ovala rummet tar det bara 60 sek innan jag kliver innan för dörrarna till residensen där mina döttrar kommer springandes för att kramas.
Han berättar även tillsammans med sin fru att det dem saknar mest är det enklaste av sakerna: att kunna ta en promenad i parken, kunna gå på restaurang, att inte behöva raka sig på helgen (Barack sa detta) samt att kunna klä sig som man vill etc.
Visst, man ska inte tro på allt. Men ärligt, han försöker faktiskt att förändra och förbättra detta land. Och ärligt - det kan inte bli sämre!