Sista februari dagen...

ÅR blev Tim i helgen. Tänk vad tiden går fort! 2 kalas har vi haft, förra helgen för hans kompisar och nu i helgen med mor och farföräldrar samt morbror Fredrik.

Dagen då Tim fyllde fick han bestämma mat, så här blev menyn:
Frukost: Rostad macka med ägg och juice.
Lunch: Plättar med glass.
Mellis: Blå prinstårta så klart!
Middag: Potatismos och korv. Sen till efterrätt ville han ha "den där goda som pappa bränner"- creme brulee så klart!
Tim tackar för alla hälsningar och presenter- TACK!

Så här sista dagen i februari så hostas det en del, båda barnen. Ingen sjukstuga ännu alla fall.
Så här sista dagen i februari så vill jag önska vintern farväl och välkomna våren.
Så här sista dagen i februari så sitter jag och planerar för våran sommar semester.
Så här sista dagen i februari så känns allt bara bra, livet är mera än bra.

Så här sista dagen i februari....

Älskade moln...

Jag har tidigare skrivit hur mycket jag tycker om Gunilla Axens serie Moln. Under årens gång har barnen fått lite smått och gott ur den serien, Liv har rosa och Tim grönt. Båda barnens rum har i grunden en färg som är inspirerad av kulörerna från moln, även deras väggmålningar går i den färgen..

Mitt senaste påhitt var att sy varsin jättestor kudde med molntyg, skulle passa så fint i deras rum. Det tyckte inte dem, kuddarna ligger vackert på golvet i vardagsrummet- att sitta på framför tv:n funkar visst också...

Nu har jag dock fått ögonen på denna bordslampa, inte till mig dock utan barnen. Såå snygga. Oj, hjälp snart kommer hela deras rum vara ett stort rosa/grönt moln! Äh, vem skulle inte vilja bo på ett moln, kanske dem sover gått då..

Och den dagen dem tröttnar så gör det inget, då tar jag dem... Vem vet då kanske vi vill ha ett rosa sovrum och ett grönt kontor? Pimp My House...
Ps- älskling, andas... Skojade bara... Kanske...

Sängbyte del 2.

Tyvärr mina trogna läsare så måste jag dementera tidigare uppgifter om att säga god natt... Det där med att hon somnade efter 2 timmar gick juh så där... Fast visst somnade hon... Själv så hann jag precis lägga mig igen, blunda för att 30 min senare börja om med att jaga Liv igen..

Några hjärnceller gick nog åt inatt, för jag gav upp! Ner i vår säng med lilltjejen. Lite gos, några sparkar på Patrik sen la hon sig tillrätta PÅ mig och somnade gott. Gjort några tappra försök att flytta henne men inatt vann hon, hon fick ligga kvar och jag somnade väl så småningom.

Men i helgen blir det tuffa tag, i alla fall nattetid. Blir väl till att spendera några timmar på puffen under filten men men... Den här gången tänker jag INTE ge mig...

Sängbyte...

Vi har bävat för den dagen då Liv ska få ny säng. Hittills har hon nöjt sig med spjälsängen och trots att hon är en klätterfia så har hon aldrig ens visat intresse för att rymma... Inte ens fast Tim haft som hobby att klättra in och ut ur hennes säng!

Inte förrän i torsdags! Arg som ett bi var hon vid läggdags, skrek som ett brandlarm och vägrade sova.. Lite hysch hysch, lite gos och täta besök dög inte. Hon tog sats, ett svanhopp senare utan skyddsnät resulterade i en Liv på golvet. Ännu argare låg hon nu på ett kallt golv, på rygg och skrek.. Resten av kvällen fick hon ligga i soffan som commotio obs, för att sedan husera hos oss under natten.

Nu har hon en "vanlig" madrass på golvet.. Vilket då resulterar i att jag nu sitter här, halv 4 på natten och tappert försöker få henne att somna om igen, i sin säng. Liv är precis som storebror otroligt rymningsbenägen, jag hinner inte ens vända mig om så är hon på väg ur sängen.. Kommer troligen bli lite vakna nätter nu men skam den som ger sig!

Rumpan på en puff utanför rummet, en gosig filt omkring mig och NU har hon äntligen somnat... 2 timmar senare...

Så god natt mina vänner...

Ledig dag...

Alltid lika skönt med en ledig dag. Ledig från jobbet alltså!

Med ett hus och barn så är en ledig dag inte att ligga på soffan och löka, inte som förr... Finns oftast lite måsten som ska göras.

Så idag har jag dammat hela huset, ja mera eller mindre iaf... Blev även avtorkning av golvlisterna (dem hade fått en grå nyans istället för vita). Efter det blev det dammsugning på elitnivå, under och bakom- allt damm ska bort...

Liten kaffepaus när morfar ringde, ett toa besök och hängde tvätt mitt i allt och VIPS- 3 timmar senare var jag klar...

Jaha, då återstod det att äta lunch, planera för middag, starta diskmaskinen, dricka lite till kaffe sittandes i soffan i 30 min och sen hämta barnen...

En vanlig ledig dag...
Ett underbart liv...
Lovely...

Är det bara jag?

Eller känner ni lika?

SNÖ!
Massor av snö..

Nu får det faktiskt vara nog. Det finns redan massor av snö som en dag ska smälta, tycker inte det är nödvändigt med mera SNÖ.

Visserligen är det fint med nysnö, det blir ljusare.. Och barnen har det toppenkul nu, skotta, pulka, snögubbar..

Men den känslan räcker inte nu, vintern har varit låååång då den började tidigt. Nu vill jag ha VÅR, jag vill ha slask och översvämmade gator. Jag vill värma mig i vårsolen och hitta en tussilago. Höra fåglarna kvittra...

Jag vet att jag klagar.. Och?
Jag vill ha vår! Nu!

Vakande änglar...

Jag klagar när jag är förkyld, visst gör väl ni det med? Vi gnäller lite över att ha sjukstuga hemma, speciellt som småbarnsförälder så blir det några/många sjukdomar hit och dit. Ofta finns det ingen "tid" att vara hemma, sjuk.

Men att vara sjuk kan vara riktigt skrämmande. Att vara sjuk kan vara livshotande. Att vara sjuk kan betyda att man har cancer! Och då menar jag inte att förkylningen är något värre än en förkylning utan att man fått diagnosen- cancer.

För er som känner mig VET att det är laddat ord, ett ord som får mig att börja gråta, ett ord fylld av minnen, rädsla och ovisshet. Direkt börjar tankarna att fara, känslorna att återvända. För även om det gått 3 år så kommer jag ihåg den dagen som cancer dök upp i mitt liv. Den dagen kommer jag alltid att bära med mig.

För även om det är en person som har sjukdomen så drabbar den en HEL familj: ens barn, respektive, föräldrar och vänner. Men ingen känner, tänker eller drabbas på samma sätt- vi alla är och fungerar olika. Jag blev först så otroligt ledsen och rädd, störst var rädslan för att dö. Sen kom ilskan- jag var arg på världen, vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Sen var jag ledsen, ledsen och ännu mera ledsen.

Men ofta känner jag mig även tacksam, tacksam över att vara vid liv. Glad över att vara frisk! Lycka över att ha en underbar familj (och vänner) som fanns där då och som fortfarande finns där. Glädjen över att få finnas där för mina barn, vara en del av framtiden tillsammans med dem och min man. Vi har mycket kvar som vi vill och ska göra, som en familj.

Änglarna vakade över mig då.. Då och nu..

Och nu vakar de över dig E... Nu och alltid...

Till mig...

Mitt nya fina halsband kommer från Vintersaga som är en underbar liten gårdsbutik i "en annan del av"...
Är så himla nöjd, tycker den är lovely...

Tack Kattis...